Nu är det dags

Jag brukar aldrig ha nyårslöften, just för att jag vet att man bara kommer bryta dom. Men nu som omväxlning har jag valt ett väldigt cliché-aktigt nyårslöfte, jag ska gå ner i vikt. I detta nu sitter jag och dricker den sista socker-haltiga....vänta * klunk klunk klunk*... drickan fram till i vår.

Min plan är inte att träna som ett mongo, utan äta bra. Bra frukost, inte så mycket socker i mat, mindre smör på mackan, äta mindre och oftare, ingen snabbmat (om det inte är en sallad på 65:an förstås).

Visst kommer jag försöka röra lite mer på mig, men inget överdrivet. Anledningen till att jag vill gå ner har överraskande lite med min självbild att göra, jag vill helt enkelt gå ner för att må bättre. För lite mer än 1 år sen när jag tränade som mest mådde jag superbra, jag kunde springa en bit utan att flåsa sönder, jag sov bättre, hade inget ryggont what-so-ever. Ungefär när jag inte kunde sitta på min trumstol i mer än 1 timma utan att få jätteont i ryggen började jag överväga det här, det tog cirka 1 minut innan jag hade bestämt mig.

Om ni läsare har några andra vettiga tips för en student med för lite fritid på hur man lättare kan gå ner i vikt "the non-aftonbladet way" är jag idel öra.